Jag går om vanligt igenom morgonens nyhetsskörd och läser kommentarerna kring Göran Hägglunds (KD) misslyckande i budgetförhandlingen. Jag retar mig inte på att KD är ett i högsta grad minimilaserat parti utan just nu retar jag mig på hur många använder de små orden "dom, de och dem" i den skrivna texten. Nedanstående textrad har en journalist skrivit:
Både pensionärer och dem som jobbar får alltså sänkt skatt. Vilka är det
som inte får skatten sänkt?
Dom är hur vi svenskar uttalar både De och Dem, därför uppstår förvirring för vilket som ska skrivas när. Dom ska inte användas i skrift. Det är bra att i skrift kunna skilja på orden eftersom de står för olika saker. I tal blir det tydligt vad vi menar ändå eftersom vi kan peka, använda ansiktsuttryck och tonfall och så vidare för att få de som lyssnar att förstå vad vi menar, så är det ju inte när man skriver, då är man beroende av textens tydlighet.
Uttrycken står för "tredje person i plural", alltså flera personer som jag inte tilltalar direkt utan talar/skriver om.
De är subjektsformen, alltså de som ser till eller får något att hända. Huvudpersonerna i satsen liksom. "De går till bussen." "Jag såg att de väntade snällt."
Dem är objektsformen, alltså de som får något, blir utsatta för något eller blir iakttagna. Satsens biroll på något vis. "Jag såg dem." "Busschauffören gav biljetter till dem." "Jag skulle åka hem till dem senare."
Så var den saken ordnad.
Pia Anderson som jobbar som svensklärare har stått för kunskapen om hur reglerna är utformade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar