Europeiskt drama

Trots att Grekland gör allt de kan för att ordna upp situationen blir allt värre för Grekland. Arbetslösheten ökar snabbast i Europa. På ett år har 300 000 jobb försvunnit och arbetslösheten är numera uppe i 16,6 procent. Och då har ännu inte turistsäsongen avslutats.

Grekland har hamnat i en djävulsk kniptång. De stora besparingarna och skattehöjningarna har kraftigt minskat köpkraften vilket innebär att ekonomin krymper. Paradoxalt kommer samma sak att hända i Sverige trots att vi har en god ekonomi men i Sverige beror det på att Anders Borg är så passiv. Det är i finanskriser som en finansministers kompetens och mod prövas.

Att Euro länderna och långivarna kräver såpass snabba och långtgående åtgärder från Grekland gynnar ingen. Det kan snarare ge en utveckling till att Grekland ställer in betalningarna.

Ett, av många, beslut för att höja statens intäkter är att höja krogmomsen från 13 till 23 procent. Tvärtemot vad Alliansregeringen i Sverige pratar om. Men krögarna i Grekland har gått samman och vägrar att betala någon som helst skatt till dess att regeringen drar till baka förslaget om höjd krogmoms. De kräver istället en sänkning av momsen till 6,5 procent.

I teorin kan främst tre stora hot förvärra läget för Grekland inom den närmsta tiden. Det finns risk att inte tillräckligt många privata fordringsägare stöttar det andra stödprogrammet. Finlands långtgående krav på säkerhet (Sanningspartiets krav) kan stoppa hela stödpaketet. Dessutom ska tysk förvaltningsdomstol den 7 september avgöra om Tyskland kan delta i stödpaketet till Grekland.

Helt klart är att den Socialdemokratiska regeringen i Grekland har ett av de svåraste och mest otacksamma jobb som finns i Europa.

Många inom och utanför Eurosamarbetet ropar idag på att Grekland ska överge Euron och återgå till Drachmer eller att Tyskland ska återta Marken. Jag tror att mycket ska till innan man överger euron. Till och med den Europeiska Centralbanken lägger nu sitt strå till stacken. När Italien i häromveckan skulle låna upp pengar till sin stora statsskuld hade räntan sjunkit tack vare ECB:s stödköp för några veckor sen. Det agerandet ifrågasätts på sina håll. Men det visar viljan att försvara euron.

Det var inte Eurosamarbetet som skapade finanskrisen. Dagens prekära situation är en följd av att Europas ledande politiker brustit i ledarskap.

Om stabilitetspaktens regler om budgetunderskott – högst 3 procent av bnp – och statsskuld – högst 60 procent av bnp – hade följts hade läget idag varit ett annat. Och det var eurosamarbetets två centrala aktörer, Frankrike och Tyskland , som visade dåligt exempel.

Just därför är nog viljan av att försvara Euron det enda tänkbara. Den turbulens som skulle följa på eurons sammanbrott skulle riskera att följas av en väldig kris som också skulle drabba dem utanför samarbetet hårt. Samtidigt är det svårt och ohållbart att i dag hävda att Sverige i dag skulle ha nytta av att delta i det direkta samarbetet inom eurozonen. I 2008 års akuta kris devalverades kronan kraftigt på ett sätt som skyddade den industri som tappade så stor del av kundstocken. Samtidigt slapp vi tack vare euroländernas skydd det sammanbrott och de spekulationsvågor som hade följt i den finanskrisens spår.

Det är inte vackert att låta andra ta problemen genom att stå utanför själv, samtidigt som man drar nytta av det skydd euroländernas själva existens ger oss.

Hans - Olof Henkel, en tidigare ivrig eurovän, vill i dag bilda ytterligare gemensam valuta för Nordeuropa. Kanske inte världens mest genomtänkta förslag.

Thomas Janson, från bloggen utredarna, inser också att så mycket av diskussioner, studier och politisk kapital har plöjts ned i Euron att den näppeligen övergives i brådrasket.

EU-bloggen resonerar om de nordliga euroländernas bristande folkliga stöd för att hjälpa de sydligare euroländerna.